Att vara förälder

Karro frågade när hon var här om det var som jag förväntat mig att bli förälder (tror frågan var något sådant). Jag har reflekterat lite över det efteråt och tänkte dela med mig av mina tankar: 

- för det första är kärleken sååååå mycket större än jag kunde anat. Jag kände starka känslor direkt och det bara växer för varje dag. För varje leende jag får av Edwin (ja de har börjat komma:) så blir hjärtat bara större och större <3 

- det jag INTE var beredd på var nog själva spädbarnsperioden. Det att man inte kan planera eller ha kontroll över något. Ibland äter han var 20:e minut, och ibland äter han var 3:e timme. Det är han helt som får styra och det har varit svårt för ett kontrollfreak som mig :) 

- jag trodde heller inte att jag skulle vara så osäker som jag är. Jag är nervös att gå utanför dörren. Jag är nervös när han blir ledsen. Jag är nervös över att han inte ska ha det bra och att jag ska göra fel. Och så är jag nog nervös över att andra ska tycka jag gör fel!? (Tänk om han gråter på spårvagnen och jag inte får tyst på honom tex?) sådana saker... Jag inser att vi har stängt in oss lite men jag är nog lite rädd för att "gå på stan" nu. Jag vet liksom inte hur jag ska bete mig. Jag förstår ju att vi måste ut och öva, och att det blir lättare ju mer vi gör det. Men just nu är det rätt skönt att vara hemma och lära känna varandra :) vi går korta promenader till mataffären och sen har vi en lite längre promenad när vi går till BVC. Dock inser jag i skrivande stund att jag faktiskt skulle behöva ta mig in till stan i veckan då min älskade sambo fyller år snart... 

- sammanfattat kan man nog säga att vissa saker är lättare än jag trodde (vi sover rätt bra tex) men sen är vissa saker svårare. Svårast för mig är helt klart att inte kunna kontrollera tillvaron. Kontrollen just nu har Edwin :) hehe... Men det är tur att han är så jäkla söt så det gör ingenting :)