Tankar...

Igår var det inte riktigt min dag om man säger så... 
 
Jag har varit sjuk nu sedan lördag, och igår var 5e dagen där jag hade haft lite feber på natten. För att göra en lång historia kort åkte jag till vårdcentralen efter inrådan av sjukvårdsupplysningen men väl på VC så kan man kortfattat säga att läkaren inte trodde på mig då jag inte hade tempat mig. 
 
Utöver att jag kände att jag inte fick så mycket respekt för vad jag sa så var han väldigt "lilla gumman"-aktig. När jag satt ner stod han lite lutad över mig samtidigt som han förklarade att jag nog ska köpa en termometer. Jag fick alltså inte alls den lugnande effekten som jag vill åt av sjukvården, när jag själv är nervös om jag är okej eller inte. 
 
Jag skickade ett argt mail till vårdcentral-chefen, efter att jag gråtit i bilen hela vägen hem. Jag fick faktiskt ett svar att de skulle ta tag i mina klagomål samt att jag gärna får komma och träffa en annan läkare om jag ville. Så slutet gott där. 
 
Tyvärr räckte detta inte för mig igår. När jag kom hem från VC hade jag fått provsvaret från cellprovet jag gjorde innan sommaren. Jag har cellförändringar. Då grät jag ännu mer, för det enda jag såg var cancer, och jag vill verkligen inte dö. Jag vill inte dö. Jag är såklart kallad för ytterligare tester och det är först efter det som de kan säga vad hur det ser ut och vad "planen" är. 
 
Idag känns det lite bättre men jag kände ändå ett behov av att skriva av mig. Jag vet att jag inte är ensam och jag vet att det troligtvis inte är någon fara. Men min hjärna är inställd på det värsta. Jag tror att jag tänker realistiskt när jag tänker att det värsta faktiskt kan hända mig. 
 
Jag ska erkänna att det är skitjobbigt att ligga själv hemma med mina tankar. Det är väl därför jag måste skriva av mig. Som tur är tänker jag inte bara katastroftankar utan också vad jag vill göra. Jag tänker på alla de saker jag inte vill gå miste om. Jag tänker på familj, äventyr, upplevelser, relationer och framförallt kärlek. Just nu är det väldigt lite som betyder något - mer än att jag och mina nära och kära får vara friska och må bra <3 
 
När Pontus kommer hem från jobbet ska jag krama sönder honom, och säga hur mycket jag älskar honom <3 <3 <3 

Dagar i stallet <3

Då Matilda är bortrest har jag äran att ta hand om Offe :) Det har blivit mycket ridning och gos under ett par dagar nu. Det bästa är att rida ut i skogen och bara njuta av nuet :) 

 

En månads semester...

Oj vad länge sen jag skrev. Det är kanske det som kallas semester :) 

En vecka var vi på Kanarieöarna, sedan vände vi bara hemma för att sedan åka och hälsa på familj runtom i Sverige. Vadstena, Gnesta, Sundsvall och Älvsbyn har fått besök. 

I tisdags kom vi hem och jag har hunnit träffa lite vänner, varit på bio och städat hela lägenheten. Två ridpass har jag hunnit med också :) 

Nu väntar ytterligare två veckors semester (eller rent krasst är jag faktiskt arbetslös från måndag) innan jag den 17:e börjar på Framtiden AB. Känns riktigt bra :) 

Slänger in lite random mobilbilder...