BVC-besök och lunch

Oh mitt mamma-hjärta är glatt nu :) var på BVC idag och skrutten är nu förbi sin födelsevikt och väger lite mer än 4500g. 
Jag ammar han så ofta han vill och kommer fortsätta med det så länge det funkar bra. Det kanske är karman som gör att amningen har funkat så bra (med tanke på att förlossningen gick sisådär) 

Efter BVC träffade vi pappa Pontus och åt lunch tillsammans <3 supermysigt! 




Bärsele

Jag hade tänkt gå ut och gå idag, men vaknade och hade sjukt ont i höften. Jag måste ha legat konstigt inatt.... 

I alla fall.... Jag bestämde att vi testar bärselen igen istället! (Ett "projekt" om dagen). Första gången vi testade så stortjöt han, men denna gång gick det mycket bättre. Hade i honom ca 15 min och då hann han somna också :) jag fick två armar lediga och passade på att dammsuga halva lägenheten (Pontus tog andra halvan igår) Woho! Jag hoppas han fortsätter gilla den, så att vi kan tvätta, städa och nyttja dagarna lite lättare (trappor, ingen hiss i huset). 



Dagens mage :) den blir faktiskt mindre för varje dag och om jag bara sköter kosten lite bättre är jag nog tillbaka på min startvikt till sommaren/strax efter sommaren. Jag är också fortfarande lite svullen i snittet. 

Såhär spenderas ett par timmar varje dag: greys rullar på tvn (från datorn) och jag ammar bebis. Men vi har supermysigt :) 


Att vara förälder

Karro frågade när hon var här om det var som jag förväntat mig att bli förälder (tror frågan var något sådant). Jag har reflekterat lite över det efteråt och tänkte dela med mig av mina tankar: 

- för det första är kärleken sååååå mycket större än jag kunde anat. Jag kände starka känslor direkt och det bara växer för varje dag. För varje leende jag får av Edwin (ja de har börjat komma:) så blir hjärtat bara större och större <3 

- det jag INTE var beredd på var nog själva spädbarnsperioden. Det att man inte kan planera eller ha kontroll över något. Ibland äter han var 20:e minut, och ibland äter han var 3:e timme. Det är han helt som får styra och det har varit svårt för ett kontrollfreak som mig :) 

- jag trodde heller inte att jag skulle vara så osäker som jag är. Jag är nervös att gå utanför dörren. Jag är nervös när han blir ledsen. Jag är nervös över att han inte ska ha det bra och att jag ska göra fel. Och så är jag nog nervös över att andra ska tycka jag gör fel!? (Tänk om han gråter på spårvagnen och jag inte får tyst på honom tex?) sådana saker... Jag inser att vi har stängt in oss lite men jag är nog lite rädd för att "gå på stan" nu. Jag vet liksom inte hur jag ska bete mig. Jag förstår ju att vi måste ut och öva, och att det blir lättare ju mer vi gör det. Men just nu är det rätt skönt att vara hemma och lära känna varandra :) vi går korta promenader till mataffären och sen har vi en lite längre promenad när vi går till BVC. Dock inser jag i skrivande stund att jag faktiskt skulle behöva ta mig in till stan i veckan då min älskade sambo fyller år snart... 

- sammanfattat kan man nog säga att vissa saker är lättare än jag trodde (vi sover rätt bra tex) men sen är vissa saker svårare. Svårast för mig är helt klart att inte kunna kontrollera tillvaron. Kontrollen just nu har Edwin :) hehe... Men det är tur att han är så jäkla söt så det gör ingenting :)