Gråtmonster



Jag har kommit in i en ny period där jag gråter massor igen. Det har både bra och dåliga orsaker. 

De dåliga: 
Jag inväntar tid för att ta bort cellförändringar OCH ett födelsemärke som ändrat färg här på sistone. Jag ber och håller tummarna att det inte ska vara några dåliga besked när alla provsvar väl kommer. Vill inte ens tänka på det. Tur att jag har ett dop att planera! 

Vilket leder mig till den bra anledningen till tårar:
Jag har så mycket kärlek i kroppen! Jag gråter när jag tänker på hur mycket jag älskar min son och hur fin han är, både på utsidan och insidan. Han är verkligen världens snällaste bebis. 

Som godnattsång började jag sjunga en låt som kommer spelas på dopet. Jag började gråta vid andra meningen, haha. Hur ska det gå? Ska jag försöka hålla igen eller ska jag börja gråta fritt? Jag tycker om att vara i kyrkan men tycker inte om att jag ALLTID börjar gråta. Så tips på att INTE gråta? 

Jag får öva nu när prins Oscar döps idag. Vädret är dåligt så tänkte vara inne och kika på det :) 

Han växer mer!

Igår lärde sig Edwin hur man snurrar runt. Först låg han i sitt gym och hips vips låg hans fötter på samma ställe där jag lagt honom med huvudet. Han lägger sig på sidan och sen sparkar så att han skjutsas runt typ :) 


Ännu roligare var det i hans säng. Där la jag ner honom med huvudet på kudden och nästa gång jag tittade dit låg han såhär. Hur söt kan man vara!!?? 


Han växer!

Imorse efter första matstunden somnade vi tillsammans i sängen, för att bara några minuter senare vakna av en livrädd Edwin (!) Det skriket han fick till måste ha kommit av någon mardröm. Usch vad läskigt det var :( 
Han lugnade sig som tur var rätt snabbt... Men ändå läskigt! Vill inte ens tänka på hur man känner när han börjar slå sig sen. 

Nu är han glad igen dock :) han har börjat inse att han kan bita på saker nu och även greppa tag. Våran stora bebis! Han är verkligen rolig att hänga med!