Dagen jag plussade <3

Oh hittade bilderna från dagen när jag plussade! Jag tror inte jag har skrivit om det? 

Kortfattat så visste jag ju att jag kunde bli gravid (!), så när mensen inte kom enligt det datum jag hade räknat med så köpte jag ett test på väg till jobbet. Testade på jobbet (!) och fick positivt :) 

Vi hade sedan tidigare bestämt att Pontus skulle hämta mig med bilen så när han kom bad jag att få köra (jag gillar att köra bil så inget konstigt med det) och så bad jag honom kolla i min väska. Då hittade han testet :) 

haha jag tror det första han säger är att nu får jag inte feströka längre! :) 

Samma dag hade vi avtackningsfika för mig på Fysiken och på kvällen var det sommarfest. Det var rätt svårt att inte äta hela hamburgaren som bestod av rött kött som inte var genomstekt samt att komma på en ursäkt till varför jag tagit bilen när jag bor 10 minuter från restaurangen. Men det gick :) 

Bara ett par dagar senare var det midsommar och även där var det rätt svårt att dra ihop en lögn om varför jag körde bil och inte drack. Kommer inte ens ihåg vad vi sa.... 


 

Förlossning

Igångsättningen startade klockan 13.00 på söndagen den 6 mars, med första dosen igångsättningsmedel. 

 
 

Efter ett par timmar går mitt vatten. Det fullkompligt forsar genom byxorna och varje gång jag rör mig kommer det mer.

Efter detta börjar också värkarna komma. Jag klarar mig med lustgas ett bra tag men hoppar sen även i badet, som är jätteskönt. 

Timmarna går och värkarna blir starkare och starkare och när de mäter mig så har jag bara öppnat mig 4 cm. Det går alltså väldigt segt.

Epidural sätts in för nu börjar jag ha riktigt riktigt ont och jag börjar också spy rejält av smärtan. Epiduralen hjälper till extremt och jag får faktiskt sova en liten stund. 

När jag vaknar är värkarna så pass att jag klarar mig utan lustgasen. Jag spyr dock mer och mer och får också lite feber.

Efter ytterligare ett par timmar är jag öppen 5 cm och smärtan är så pass stark att de misstänker att epiduralen slutat verka av någon konstig anledning. Jag får kvaddlar, som gör ont som sjutton - som inte heller de hjälper. Jag måste helt enkelt be dem sätta en ny epidural då jag just nu inte klarar av att genomgå smärtorna. Jag spyr så mycket att jag nästan tuppar av.

En ny epidural sätts in och den hjälper efter ett litet tag - skönt nog.

Nu byter de bm (igen) och när den gamla bm går så pratar vi och hon säger att jag 50/50 kommer föda med kejsarsnitt då jag inte öppnat mig mer. Just då känns det som en stor besvikelse men också lättnad. På något sätt ställer jag in mig på snitt.

Nästa bm som kommer känner dock efter ett tag att jag öppnat mig ytterligare en cm, så nu är jag totalt 6 cm öppen. Vi siktar på vaginal förlossning! Här tappar jag lite energi - troligtvis en kombination av ändrade planer, feber och att smärtlindringen inte hjälper mig. 

Timmarna går men det händer ingenting - mer än att jag spyr och mår dåligt. De kallar då in läkare som kollar efter och konstaterar att bebis ligger något fel med huvudet. 

Efter många diskussioner bestäms det att det blir ett kejsarsnitt. 

Jag körs iväg och har vid detta tillfälle så mycket feber att jag bara ligger och skakar på bänken. De förbereder allting snabbt och plockar ut vår fina fina kille <3 (tidigt tisdag morgon) 

Från att vara i total dimma så blev jag klarvaken så fort jag hörde hans skrik. De bar iväg med honom och jag följde efter med blicken. Mådde han bra? Ja då allt såg bra ut. Pontus klipper navelsträngen och sen bärs han ut till mig. 

Han är ta mig sjutton det vackraste jag sett. Han läggs mot mitt ansikte och jag får pussa på honom. Jag vill bara hålla honom men de håller på att sy ihop mig så jag får inte röra mig. 

Här någonstans börjar jag yra av febern igen och min stora trygghet är att Edwin är i hans pappas famn. 

ÄNTLIGEN blir jag klar för att åka iväg och då får jag Edwin hos mig igen. Pontus går bredvid mig och han får lova att ta Edwin snabbt om jag säger till, för jag känner mig så svag och vill inte riskera att tappa mitt barn! (Jag ligger i sängen så ingen fara med det)

Vi får komma bort till vårt rum och ÄNTLIGEN är det över. Nu har vi äntligen vår bebis hos oss och han är såååå fin <3 Han är verkligen det finaste vi har sett. 

 
 
 
Vi är kvar på BB ända tills lördagen, då det tog ett tag för mig att återhämta mig. Pontus var underbar och tog hand om mig som knappt kunde göra någonting. Pontus bytte blöjor, matade mig, matade Edwin med ersättning och ordnade med både praktiskt och psykiskt stöd. Jag fick ju baby-blues där på torsdagen/fredagen och kunde gråta ut hos Pontus som stod där som en klippa, som han alltid gör. 
 
Hur känns det såhär 8 veckor efter förlossningen? 
Jag pendlar mellan att vara ledsen och inte över att det blev ett snitt. Det pratas så mycket om "ur-krafter" och att föda barn ska vara det häftigaste som finns. Det ÄR det häftigaste som finns om man menar att vi äntligen fick träffa vårat barn. Men jag hade uppenbarligen inte moder natur på min sida och fick ta till medicinsk vetenskap både i form av smärtlindring och snitt. Jag har alltså inte upplevt den där "ur-kraften" som gör att jag kunde föda fram mitt barn på naturlig väg. Jag är dock extremt tacksam över vården vi har i Sverige. Om jag inte hade fått hjälp så är det ju inte säkert att det hade gått så bra. 
 
Såhär efteråt tänker jag faktiskt på det när jag pratar med andra gravida, att oavsett om din kropp vet vad den ska göra eller inte så är ju det viktigaste att barnet kommer ut säkert för både barn och mamma. 
 
 

Höggravid deluxe

Jag har nog aldrig fått så mycket sms och samtal och kommentarer på Facebook! Haha. Om du vill bli kontaktad ofta så bli gravid och gå över tiden :) 

Skämt åsido, jag vet att ni alla bryr er och det är hedrande att så många längtar efter vår lilla skrutt <3 

Vi längtar massvis men han verkar trivas bra i magen så vi ställer in oss på några dagar till. Jag kanske inte svarar alla men vi lovar att säga till så fort det händer något :) 



Bild från idag när vi besökte barnmorskan. Allt såg bra ut så inget att stressa upp sig över (förutom tristessen då kanske!) 

Kram!