Tankar såhär innan...

Skriver från mobilen nu så om något ser knas ut så vet ni varför. 

Snart sänds mitt avsnitt i tv. Jag har så många blandade känslor inför det och vet inte om jag vill berätta eller låtsas som om det inte finns. 

Jag tror inte att det kommer vara producerat till att få mig att verka dum eller så, det är inte det jag är rädd för. Jag är nog rädd för att det är så blottande. Trots att jag höll igen på en massa av deras frågor så pratar vi om ett ämne så är så jävla intimt och personligt. 

Jag har inte skrivit det här tidigare men jag har gått i terapi hela hösten. Först var det på "skoj" men ganska snabbt kom det fram att jag nog hade en del av bearbeta. Rätt mycket faktiskt. Nu är tyvärr terapi så jävla dyrt så jag kan i dagsläget inte fortsätta, men vi hann med en del och det känns väldigt bra. Det fick mig i alla fall att inse att det är bra att prata om saker och ting. Att JAG måste prata om saker. Därav att jag skriver det här. 

I alla fall - tillbaka till programmet. Jag minns inte allting men jag är hur som helst nervös. Det är intimt inte bara i att jag visar mig i underkläder utan också med vad vi pratar om. Och jag vet att de kommer ha valt det smaskigaste. Av ca 7 timmars inspelning har de valt ut ca 15 minuter. Det är myyycket som faller bort. 

Nu vet jag ju inte hur det kommer bli, men jag har redan nu en tanke med det. En vän till mig var nyligen med om en hemsk hemsk händelse men hon har tacklat det med storm! Jag ser henne som en förebild och tänker att jag också vill vara den som faktiskt pratar om det. Om jag kan prata om det hemska och visa att det inte är tabu så kanske det kan hjälpa i alla fall en person där ute. Det skulle vara värt allt <3 

Sen hoppas jag såklart att ingen i min närhet ska ta illa upp av vad jag pratar om. Jag kan vara rätt pratglad och ärlig av mig men det kanske inte de runtomkring mig vill vara? Jag är bara med med förnamn så ni får väl låtsas som om ni inte känner mig... 

Jag kanske skriver mer innan avsnittet sänds. Annars skriver jag defentivt efteråt. 
#1 / / Christina:

Sofie! Som jag har tänkt på att du borde vara med denna säsong men jag har inte lyckats få fram ditt namn i sammanhanget, men det kommer alltså! Ja man lär ju av livet genom att leva och därmed även att det är bra att prata, jag känner igen mig i det du skriver. Vad gäller din oro för vad andra skall tänka tycker jag inte du skall lägga så mycket energi på, vi stärks som personer av det vi går igenom och du är en av de klokaste, trevligaste och roligaste människorna jag träffat!
Stor Kram till dig!

Svar: Oh tack för dina fina ord fina Christina <3 Jag måste säga detsamma om dig och tack för att du stärkte mig och mina nerver lite :) kramar till dig!
thePalma