En mindre lyckad bilfärd
Här hemma är vi fortfarande förkylda men kämpar på. Edwin sover i min famn och jag har näääästan glömt bilfärden hem från Linköping. Resan dit gick superbra så jag hade väntat mig samma hem. Men icke.
Vi tajmar Es sovtid och han är nyäten, så alla förutsättningar har vi. Vi sätter oss i bilen och han börjar skrika direkt. Ingen fara med det då han gör det ibland innan han somnar. Efter 30 min stannar jag. Orkar inte höra mer skrik. Han ammas lite och vi kör vidare. Samma sak igen. Vi stannar nu efter ca 40 min och då för att det dessutom ligger tät tät dimma på vägen. Jag ser typ ingenting.
Efter en längre paus hoppar vi in i bilen igen och han skriker innan han ens sätts i stolen. Men vi måste ju komma hem så vi åker. Jag ringer Pontus och gråter och Edwin gråter högt från baksätet.
Haha nu skrattar jag ju åt det men där och då var det det värsta jag varit med om.
När vi passerar Jönköping somnar han och jag kan pusta ut.
Det är tur att han är söt ❤
Favoriten