ärliga rader

Ensamma dagar väntar. imorgon åker Pontus till sundsvall med Edwin. Det ska såklart bli jätteroligt för dem men jag kommer längta ihjäl mig efter min lillräka. Jag kommer även tillbringa timmar med att vara orolig. För mig händer hemska saker så det är tyvärr alltför lätt för mig att tänka på saker som kan gå fel.. Det är skitjobbigt! 
 
Det som är positivt i allt det här är att jag har massvis med saker att göra. Så jag får helt enkelt hålla mig sysselsatt så att jag inte har tid att tänka allt för mycket. Imorgon och på onsdag åker jag till stallet på eftermiddagen/kvällen och på torsdag åker jag till Tranås med jobbet. Blir kvar i Tranås ändå till lördag lunch då hemfärden blir av och då får jag äntligen träffa hjärtat igen <3 
 
Ni himlar säkert med ögonen när ni läser det här men det är stort och jobbigt för mig. Jag VET att Edwin har det bra med sin pappa och han är i världens tryggaste famn med honom. Men att jag ska vara så långt bort så många nätter känns hemskt. bla bla jag vet att det är bra träning för mig men min hjärna kan inte låta bli att tänka ut hemska saker som kan hända vilket gör att allt det här bara känns bajs. om jag ska vara helt ärlig.